Tisdag morgon
Kaffebryggaren står och puttrar.
Känner mig inte alls bra idag, sitter med en tjock stickad tröja, t-shirt under och byxor men fryser.
Kanske blir bättre med varmt kaffe i kroppen.
Jag vill åka bort, långt bort. Till värmen tänker ni. Ja, kanske men det räcker inte.
Kanske är jag en människa som rymmer från problemen många gånger, oftast har det varit så. I stället för att ta tjuren i hornen och kämpa. Men jag orkar inte.
Igår pratade jag med Christoffer i telefonen (min hobbypsykolog) ang förhållande osv. Jag vet att han har rätt, man borde kämpa mer för sina förhållande än vad man gör. Jag håller med i det mesta han sa, när det gäller andras förhållande, inte mina.
Visst jag kan köpa att män är grottmänniskor och att de behöver tämjas, men jag är INTE personen för jobbet.
Någonstanns tar det liksom stopp och man kan inte göra mer, då får nästa kvinna ta över:) Kanske därför många kvinnor väljer äldre män pga att de är färdigtämjda och vet att de dör före dem själva och att de inte behöver stå ut med dem så länge:)
Man kanske ska träffa en äldre man....runt 70 med mycket pengar så man kan leva livet lite. Kanske göra som Anna Nicole smit gjorde, gifta sig men en döende man med massa pengar som hon kunde leva gott på när han dog. Sen att hon var dum att köpa tabletter och sprit för dem och dö av en överdos var ju inte smart. Fast hon var ju blond.
Men det bevisar ju också att pengar inte gör en lycklig.
Nej man kanske ska ta tag i sitt liv och stå för sina misstag och ta konsekvenserna efter dem i stället för att avsluta och gå vidare. I stället för att rymma och tro att allt blir bättre. Gräset är inte grönare på andra sidan.
Men jag tröttnar alltid, för mig är män som droger, har man provat och levt ett tag med en så måste man höja dosen. Bättre, starkare rus annars blir man ju inte nöjd.
Men som Linda, en kompis till mig hon blir mer och mer kär i sin man för varje dag som går, hur funkar det då? Dom har varit tillsammans länge, efter 5 år förlovade de sig och två år efter det gifte dom sig.
Jag vill också vara förälskad, fast jag tror att jag vet varför det blir som det blir. Jag är nog livrädd att förlora den jag älskar och därför inte tillåter mig själv att bli kär, att älska någon.
Nej nu räcker de med djupa tankar för idag.
Känner mig inte alls bra idag, sitter med en tjock stickad tröja, t-shirt under och byxor men fryser.
Kanske blir bättre med varmt kaffe i kroppen.
Jag vill åka bort, långt bort. Till värmen tänker ni. Ja, kanske men det räcker inte.
Kanske är jag en människa som rymmer från problemen många gånger, oftast har det varit så. I stället för att ta tjuren i hornen och kämpa. Men jag orkar inte.
Igår pratade jag med Christoffer i telefonen (min hobbypsykolog) ang förhållande osv. Jag vet att han har rätt, man borde kämpa mer för sina förhållande än vad man gör. Jag håller med i det mesta han sa, när det gäller andras förhållande, inte mina.
Visst jag kan köpa att män är grottmänniskor och att de behöver tämjas, men jag är INTE personen för jobbet.
Någonstanns tar det liksom stopp och man kan inte göra mer, då får nästa kvinna ta över:) Kanske därför många kvinnor väljer äldre män pga att de är färdigtämjda och vet att de dör före dem själva och att de inte behöver stå ut med dem så länge:)
Man kanske ska träffa en äldre man....runt 70 med mycket pengar så man kan leva livet lite. Kanske göra som Anna Nicole smit gjorde, gifta sig men en döende man med massa pengar som hon kunde leva gott på när han dog. Sen att hon var dum att köpa tabletter och sprit för dem och dö av en överdos var ju inte smart. Fast hon var ju blond.
Men det bevisar ju också att pengar inte gör en lycklig.
Nej man kanske ska ta tag i sitt liv och stå för sina misstag och ta konsekvenserna efter dem i stället för att avsluta och gå vidare. I stället för att rymma och tro att allt blir bättre. Gräset är inte grönare på andra sidan.
Men jag tröttnar alltid, för mig är män som droger, har man provat och levt ett tag med en så måste man höja dosen. Bättre, starkare rus annars blir man ju inte nöjd.
Men som Linda, en kompis till mig hon blir mer och mer kär i sin man för varje dag som går, hur funkar det då? Dom har varit tillsammans länge, efter 5 år förlovade de sig och två år efter det gifte dom sig.
Jag vill också vara förälskad, fast jag tror att jag vet varför det blir som det blir. Jag är nog livrädd att förlora den jag älskar och därför inte tillåter mig själv att bli kär, att älska någon.
Nej nu räcker de med djupa tankar för idag.
Kommentarer
Trackback
