Nej, nu får jag abstinens...
Man kan inte bara avsluta en blogg, då har jag ju inget att göra när alla sover.
Jag tycker ju om att skriva även om jag inte är bra på de, stavning och författarskap är inte mina grejer men iaf.
Jag blir ju rastlös om jag inte får skriva.
Denna gången tänker jag skriva allt, ALLT om mitt liv. Ni som inte tycker om att läsa behöver inte, men jag tänker inte längre bry mig om vad alla tycker. Jag tänker gnälla om jag känner för det. Bor man i Holland måste man få gnälla, ventilera kallas det.:)
Uppdatering...nej det tänker jag inte ge er. Har ingen uppdatering, har inte hänt så mycket.
Men jag har varit på kräftskiva, har varit borta hela helgen. Det var otroligt trevligt och få prata en massa svenska.
Igår när jag kom hem, hade jag en litet dotter som står och ropar mamma genom fönstret, hon hade saknat sin mamma och jag henne. Hon satt hos mig hela kvällen:)
Fick också höra av min sambo att han hade gjort en del hemma!!! Ja tro det eller ej, men han hade skött om hussysslorna när jag var borta. Han sa: Du, du gör faktiskt väldigt mycket hemma. Nu vet jag hur jobbigt det kan vara för dig att bara vara hemma. Tvätta, stryka, städa, handla, laga mat och det har varit ganska jobbigt. Du gör ju detta varje dag.
Ja just det....i två dagar har han gjort de och han tyckte att det var lite jobbigt. MÄN!!
Det pratas om mig på vår gatan efter denna helgen, man kan ju inte lämna sin familj en helg och sova hos en kompis (som i detta fall är en man).
Bilen har varit borta hela helgen och man har undrat var den har varit. JAG har haft bilen!! Jag har varit borta. Dom får prata hur mycket som helst. Jag vet vad man tänker om mig, man får tänka saker om mig fast visst hade det varit roligare om dom talat om för mig vad man tänker. Mitt samvete är rent. Jag har inget att dölja, man får komma till mig och fråga mig vad jag har gjort. Man behöver inte prata bakom min rygg.
Jag var tvungen att åka bort, jag höll på att bli galen här hemma, jag klättrade nästan på väggarna, hade jag inte åkt iväg hade jag nog hamnat på psykakuten...nej inte riktigt men fan inte långt ifrån.
Nu....kaffekopp nummer två måste jag hämta.
Jag tycker ju om att skriva även om jag inte är bra på de, stavning och författarskap är inte mina grejer men iaf.
Jag blir ju rastlös om jag inte får skriva.
Denna gången tänker jag skriva allt, ALLT om mitt liv. Ni som inte tycker om att läsa behöver inte, men jag tänker inte längre bry mig om vad alla tycker. Jag tänker gnälla om jag känner för det. Bor man i Holland måste man få gnälla, ventilera kallas det.:)
Uppdatering...nej det tänker jag inte ge er. Har ingen uppdatering, har inte hänt så mycket.
Men jag har varit på kräftskiva, har varit borta hela helgen. Det var otroligt trevligt och få prata en massa svenska.
Igår när jag kom hem, hade jag en litet dotter som står och ropar mamma genom fönstret, hon hade saknat sin mamma och jag henne. Hon satt hos mig hela kvällen:)
Fick också höra av min sambo att han hade gjort en del hemma!!! Ja tro det eller ej, men han hade skött om hussysslorna när jag var borta. Han sa: Du, du gör faktiskt väldigt mycket hemma. Nu vet jag hur jobbigt det kan vara för dig att bara vara hemma. Tvätta, stryka, städa, handla, laga mat och det har varit ganska jobbigt. Du gör ju detta varje dag.
Ja just det....i två dagar har han gjort de och han tyckte att det var lite jobbigt. MÄN!!
Det pratas om mig på vår gatan efter denna helgen, man kan ju inte lämna sin familj en helg och sova hos en kompis (som i detta fall är en man).
Bilen har varit borta hela helgen och man har undrat var den har varit. JAG har haft bilen!! Jag har varit borta. Dom får prata hur mycket som helst. Jag vet vad man tänker om mig, man får tänka saker om mig fast visst hade det varit roligare om dom talat om för mig vad man tänker. Mitt samvete är rent. Jag har inget att dölja, man får komma till mig och fråga mig vad jag har gjort. Man behöver inte prata bakom min rygg.
Jag var tvungen att åka bort, jag höll på att bli galen här hemma, jag klättrade nästan på väggarna, hade jag inte åkt iväg hade jag nog hamnat på psykakuten...nej inte riktigt men fan inte långt ifrån.
Nu....kaffekopp nummer två måste jag hämta.
Kommentarer
Trackback
