camomillisen

Ibland kan man önska att dagarna gick fortare. Inte för att jag längtar till något speciellt man ändå...eller jo förästen, Alexandra kommer snart:)

Jag hatar sjukdommar man blir fan deprimerad(stavas) är det inte det ena så e det det andra. Zoë har nu varit sjuk till och från sedan december 2007, jag börjar bli lite smått frustrerad att hon inte blir bättre. Hon år sin första penicillinkur i hela sitt liv och blir bättre, men då får vi avbryta behandlingen pga att hon blir superallergisk!!
Imorse hostade hon så man trodde lungorna skulle komma ut, samma nu när hon har gått och lagt sig för att sova middag. Jag orkar inte mer, och att jag inte kan förklara hur jag känner och tycker till doktorn, jag blir galen.
Han säger att så länge som hon verkar pigg och glad så e det inge problem.
Hon är alltid pigg och glad, även om hon har ramlat och slagit upp knäna så hon börjar blöda.

Bara bita ihop och ta nya tag.
Har varit och tränat så jag är öm i hela kroppen, men det känns otroligt skönt!!