Åååå vad fint det är...
Jag älskar advent och julpynt, det är så fint. Det blir en mysigare stämning tycker jag.
Jag trivs med alla ljus och det blir behagligt och varmt.
Lite romantiskt nästan, synd bara att man inte har en romantisk karl att dela det med.
Finns det romantiska män? Nej, skulle inte tro det.
Finns det gentlemän? Nej, inte det heller. Dom har dött ut, varför undrar jag.
Gentlemän finns bara på film.
Idag har jag och Zoë bara varit, lekt lite, varit och handlat. Nu sitter hon helt färdig på soffan.
Hon har inte sovit middag idag, vi får se hur länge hon orkar ikväll.
Jag tänkte vi skulle äta kött och potatis, Zoë älskar kött o potatis. Ganska trist att äta bara hon och jag men det får vi snart börja vänja oss vid.
Saknar någon att prata med, dela tankar prata skit med. En som man inte behöver tänka när man pratar med, en man inte behöver göra sig till för. Som man alltid kan vara sig själv med, som tycker om en för den man är.
En som man kan göra allt med och aldrig behöva oroa sig för att dom går bakom ryggen på en, men tyvärr så växer dom inte på träd. I alla fall inte här i krokarna (holland).
Här är telefonen alltid tyst, ingen som ringer och frågar hur jag mår eller om jag vill hitta på något. Känns ganska trist....men nu ska vi inte bli sentimentala igen....sorry.
Nej varför ska jag be om ursäkt för vad jag skriver...detta är min blogg och tycker man inte om det man läser så skit då i att läsa den!
Jag trivs med alla ljus och det blir behagligt och varmt.
Lite romantiskt nästan, synd bara att man inte har en romantisk karl att dela det med.
Finns det romantiska män? Nej, skulle inte tro det.
Finns det gentlemän? Nej, inte det heller. Dom har dött ut, varför undrar jag.
Gentlemän finns bara på film.
Idag har jag och Zoë bara varit, lekt lite, varit och handlat. Nu sitter hon helt färdig på soffan.
Hon har inte sovit middag idag, vi får se hur länge hon orkar ikväll.
Jag tänkte vi skulle äta kött och potatis, Zoë älskar kött o potatis. Ganska trist att äta bara hon och jag men det får vi snart börja vänja oss vid.
Saknar någon att prata med, dela tankar prata skit med. En som man inte behöver tänka när man pratar med, en man inte behöver göra sig till för. Som man alltid kan vara sig själv med, som tycker om en för den man är.
En som man kan göra allt med och aldrig behöva oroa sig för att dom går bakom ryggen på en, men tyvärr så växer dom inte på träd. I alla fall inte här i krokarna (holland).
Här är telefonen alltid tyst, ingen som ringer och frågar hur jag mår eller om jag vill hitta på något. Känns ganska trist....men nu ska vi inte bli sentimentala igen....sorry.
Nej varför ska jag be om ursäkt för vad jag skriver...detta är min blogg och tycker man inte om det man läser så skit då i att läsa den!
Kommentarer
Trackback